Malplacerad.

Jag kände mig malplacerad. Jag hörde inte hemma där bland alla pulserande kroppar. De kände ren och skär lycka i den stunden, den lyckan som skulle rinna av dem när de öppnade ögonen dagen därpå och jag, jag kände mig alldeles tom. Jag försökte men det gick inte. Varför skulle det vara så svårt, så svårt att passa in, att för en gångs skull vara normal. Jag tog jackan som glidit av sin galge och gick ut i kvällskylan. De skrattande och dansande kropparna skulle inte känna lyckan imorgon och det skulle inte jag heller.