▼

Allting snurrar. 

Allting blir suddigt om vartannat.

Små vita fläckar dansar framför mitt synfält men jag kan fortfarande se.

Jag kan fortfarande känna hatet strömma genom kroppen när jag ser henne.

Hur kunde hon låta detta hända?

Förstod hon inte att det skulle sluta med för mycket att klara av.

Smärtan hon orsakat äter upp mig.

Allt jag har är borta pågrund av henne.

Jag fokuserar blicken.

Fäster den på hennes knappt igenkännliga ansikte.

Hatet pulserar i tinningen, paralyserar mig.

Jag lyfter armen, knyter handen tills knogarna vitnar och slår. 

Smärtan strömmar genom mig. 

Jag ser ner på blodet som droppar från min såriga hand och ner på det vita stengolvet. 

Jag lyfter blicken och tio ansikten som egentligen tillhör ett, stirrar tillbaka på mig.

Jag vänder mig om och lämnar badrummet med de blodiga spegelskärvorna, börjar springa.

Jag snubblar ut från trappuppgången och faller handlöst ner på den snötäckta marken.

▼