Jag vaknade upp tidigt av morgonljuset som letade sig fram mellan persiennerna. Jag la ifrån mig kudden jag haft på magen under natten och kände mig för en stund kluven. Jag vände mig på rygg och stirrade upp i taket medan jag blinkade hårt för att vakna. Jag gav upp, fortfarande kvar i sovlandet. Jag mindes plötsligt min dröm, kristallklart. Den hade varit underlig, levande på något sätt. Drömmen hade varit relevant, verklig. Annars brukar de vara egendomliga och en aning bisarra men inte nu. Denna var om allt som faktiskt är nu.
Jag fumlade runt i morgondimman efter en penna, jag visste att jag hade en någonstans. Jag vände upp och ner på väskan som jag borde packat upp igår. Jag lyfte på mattan och fann en blå bläckpenna. Jag öppnade blocket jag hittat när jag letat efter pennan och började skriva. Bläcket i pennan räckte bara till första stavelsen. Jag tryckte pennan hårt mot pappret inställd på att få ner drömmen i skrift och i hopp om att jag skulle kunna tyda texten när jag vaknade, på riktigt. Jag förundrades över hur många detaljer som dök upp bland virrvarret i minnet. Jag drog täcket åt sidan och satte ner mina nakna fötter mot golvet. Jag drog ut alla lådor i jakt på en ny penna och fann en gul blyerts, en sån man fick i skolan. Jag fortsatte min dröm med en knappt läsbar eller tydlig handstil. Jag skrev brottstycken av en händelse och fortsatte sedan på en annan i takt med att dagen blev ljusare och fåglarna vaknade till liv.
☁☁☁
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar